Allt om fertilitetsbehandlingar

Det är vanligt att tro att fertilitetsbehandlingar enbart handlar om provrörsbefruktning, men det är mer än så och handlar faktiskt om ett flertal metoder för att skaffa barn. Det kan handla om behandling för par som inte kunnat bli gravida på egen hand, behandlingar för att förhindra ärftliga tillstånd eller för att bevara fertiliteten hos någon som ska genomgå ett könsbyte.

För par som kämpat för att bli gravida på egen hand kan lyckade fertilitetsbehandlingar kännas som ett mirakel.

Att genomgå en fertilitetsbehandling betyder regelbundna läkarbesök hos specialister för exempelvis övervakning och ultraljudsundersökningar, vilket innebär att de måste träffa ett flertal människor. Något som i vanliga fall inte är något problem, men just nu - under rådande pandemi och den fysiska sociala distansering den bidrar till, så har många fått göra nya planer.

Det kan kännas som ett bakslag, framförallt om man redan har kämpat länge för att bli gravid och i och med de varierande resultaten när det gäller fertilitetsbehandlingar.

Provrörsbefruktning (IVF, in vitro-fertilisering)

Vad är då provrörsbefruktning? Jo, det är den mest välkända typen av fertilitetsbehandling. Metoden funkar så att ägget befruktas utanför kroppen för att sedan föras in i livmodern. Det första provrörsbefruktade barnet föddes 1978 och sedan dess har inte mindre än åtta miljoner barn fötts med hjälp av denna metod [1].

Provrörsbefruktning kan utföras både med egna ägg eller med donerade ägg. En del fryser ner sina ägg för att kunna använda dem vid en eventuell provrörsbefruktning senare i livet. Lesbiska par behöver förutom ägg även en spermadonator.

Resultaten för en provrörsbefruktning varierar. Både situation och ålder spelar in om det lyckas. Generellt sett så är det svårare att bli gravid ju äldre man blir. Är man under 35 och använder egna ägg har man en tredjedels chans att bli gravid medan sannolikheten att bli gravid över 44 är en på 50[2].

Detta kan kännas som frustrerande odds för många. En som genomgått fyra FET-behandlingar (Frozen Embryo Transfer) för återföring av frysta embryon berättar: ”Det tog närmare 18 månader av misslyckade försök tills jag fick en ordentlig infertilitetsdiagnos – oförklarlig infertilitet”.

I och med att chanserna för att bli gravid via provrörsbefruktning är relativt små krävs det oftast ett flertal kostsamma och fysiskt påfrestande försök. Detta påverkar välmåendet för både den blivande mamman och hennes partner.

Provrörsbefruktning kan även kännas som en väldigt ensam upplevelse. Så här säger Michelle Obama om sin egen kamp för att bli gravid: ”Det är lätt att tro att det är något fel på en, vilket är en smärtsam upplevelse som det är viktigt att prata om. Det bästa vi som kvinnor kan göra för varandra är att dela med oss av våra erfarenheter och sanningen om våra kroppar, både när de fungerar som de ska och när de inte gör det.”[3]

Trots att miljontals barn har fötts med hjälp av fertilitetsbehandlingar finns det fortfarande ett stigma över ämnet. Många skäms för att de inte kan bli med barn på ett naturligt sätt.

Det är också vanligt att man känner sig misslyckad på grund av dessa falska (och elaka) föreställningar. Att anse att man inte har uppfyllt den mest grundläggande biologiska funktionen, så även om de går med på behandling är det svårt att skaka av sig känslan att man blir gravid på ett ”onaturligt” sätt. Hur ett barn blir till är ju faktiskt inte det viktiga, ATT det blir till är det stora miraklet!

Alla borde få chansen att skaffa barn. Bortsett från den krissituation som råder med fertilitetsbehandlingar som för tillfället har avbrutits är det otroligt att de ens finns. Vi borde fira detta, inte stigmatisera det!

Dela med dig av dina upplevelser, tankar och känslor om fertilitetsbehandlingar under hashtaggen #wombstories

[Referenser]