Klamydia - en vanlig könssjukdom

Faktagranskad av Dr Heshoo

En lurig könssjukdom som inte gör så mycket väsen av sig, men som kan orsaka rätt stor skada. Vi reder ut hur klamydia ser ut, hur man kan få det, när man ska testa sig och hur man botar klamydia. Plus massa mer såklart! Läs vidare och få koll.

• Vad är klamydia?
• Hur smittar klamydia?
• Hur vet man om man har klamydia?
• Hur känns klamydia?
• Hur och när kan man testa sig?
• Hur snabbt får man svar om klamydia?

Klamydia är en vanlig könssjukdom som orsakas av en bakterie som överförs när man har oskyddat sex. För det mesta ger klamydia inga symtom, vilket gör att man alltså kan ha sjukdomen utan att märka det och på så sätt råka föra den vidare. Det är ganska allvarligt eftersom sjukdomen kan ställa till med ganska mycket skada.

Vad är det som händer när man får klamydia som man inte behandlar, varför är det farligt? Såhär, klamydia som inte behandlas går inte över av sig själv utan kan göra att äggledare (eller bitestiklar om man har såna) blir inflammerade och skadade. Det kan i sin tur leda till att det blir svårare att få barn, om man vill ha det. De goda nyheterna är dock att om man upptäcker det så botas det lätt med en kur antibiotika.

Klamydia är en sexuellt överförbar sjukdom. Bakterien som orsakar det håller till i slemhinnorna i slidan, urinröret och analöppningen - så när de slemhinnorna kommer i kontakt med varandra tar bakterien gärna tillfället i akt och hoppar vidare. Det betyder att om man har sex med en ny eller tillfällig partner gör man väldigt klokt i att använda preventivmedel som typ kondom, femidom eller en slicklapp för att undvika att bli smittad.

Eftersom klamydia kan ge ganska allvarliga följdsjukdomar och smittar väldigt lätt så går sjukdomen in under smittskyddslagen, där vården är skyldig att ta reda på om fler blivit smittade och man som smittad är skyldig att söka vård om man misstänker att man har fått klamydia.

Det luriga med klamydia är att det är långt från alla som får besvär eller symtom. Man kan ha klamydia länge och därför är det lätt hänt att man missar att man har fått det, och då kan råka sprida smittan vidare utan att man vet det. Får man symtom så brukar de inte visa sig förrän en till två veckor efter man smittats, eller ännu senare än så. På så sätt kan man nästan känna att klamydia kan ligga latent i kroppen. Så vet man med sig att man har haft oskyddat sex och märker något av följande symtom ska man absolut testa sig:

• Att det svider när man kissar.
• Man får förändrade flytningar från underlivet eller urinröret.
• Man får mellanblödningar, alltså att det blöder när man inte ska ha mens.
• Smärta som kommer i nedre delen av magen. 
• Om man haft analsex och får flytningar från ändtarmen.

Eftersom de flesta inte får några symtom så är klamydia för många inte en infektion som känns. Men du kan märka på dina flytningar att något är off i underlivet. Är de gulaktiga, luktar lite annorlunda och inte är som vanligt i sin konsistens är det en varningsflagga. Ett annat tecken är att det gör ont eller svider när man kissar, som om man har urinvägsinfektion. Och att man då också behöver kissa oftare.

Klamydia kan inte gå över av sig självt, och eftersom det är långt från alla som märker att man fått det så behöver man tänka till innan snarare än efter. Det är mycket bättre att använda preventiva skydd (vi upprepar: kondom, femidom eller slicklapp) med en ny eller tillfällig partner än att chansa på att behandla efteråt! Men ibland går lust före list och då är det viktigt att testa sig, vilket vi kommer till nu.

Att testa sig för klamydia är väldigt enkelt och gör inte ont, men det finns ett par grejer man behöver veta innan.

• Det tar upp till en vecka för bakterien att dyka upp på testet. Om man gör ett klamydiatest för nära inpå tillfället man tror man har blivit smittad är det inte säkert att provet plockar upp att klamydia finns i kroppen. Därför ska man helst vänta en hel vecka, men har man fått symtom ska man testa sig på en gång.
• Har man mens kan testet bli osäkert. För mycket blod kan göra att provet man tar visar falskt. Har du mens är det klokast att vänta tills mensen går över!
• Om man äter antibiotika och testar sig samtidigt kan det bli fel svar. En penicillinkur kan förvirra för klamydiaprovet, som kan visa felaktigt negativt fast man har en pågående klamydiainfektion i kroppen. Så även här gör man bäst i att vänta tills kuren är över.

Klamydiatest är gratis och görs enklast på två olika sätt; antingen går du till vårdcentralen, ungdomsmottagningen, barnmorskemottagning eller på en hud- och könsmottagning - alltså en mottagning med fokus på könssjukdomar. Eller så beställer du hem ett test du gör hemma, en möjlighet som finns hos de flesta regioner.

Går du till en mottagning så kommer vårdpersonalen ställa frågor och ta testet med hjälp av en bomullspinne som snurras mot slemhinnan som man misstänker kan vara infekterad (alltså på olika ställen beroende på hur man har haft sexet). Beställer du ett hemtest från vården (också det helt gratis) följer du instruktionerna som kommer med. Precis som när det handlar om till exempel cellprov du gör hemma, så kommer allt du behöver för att göra testet att följa med i paketet.

Det finns också klamydiatest att köpa på apoteket, men de är inte gratis och heller inte lika säkra, därför är det klokast att testa sig på mottagning eller beställa hem ett klamydiatest från vårdcentralen, gynekologimottagning, www.klamydia.se eller 1177.

När testet är taget så brukar provsvaret komma inom en vecka. Visar det att du har klamydia så kommer du få behandling i form av en antibiotikakur, och så kommer smittspårningen att dra igång. Har man gjort ett självtest så är man ansvarig för att höra av sig till en mottagning för att få hjälp. En reminder att man alltså måste berätta vilka man haft sex med och ge kontaktuppgifter för att vårdpersonalen ska kunna nå ut och hindra hen från att omedvetet sprida smittan vidare. Det kanske kan vara skönt att veta att personen i fråga inte får reda på vem som har lämnat uppgifterna, bara att hen måste testa sig. Och självklart finns möjligheten att själv få berätta, innan smittspåraren hör av sig via brev eller telefon.