Vad händer i min tonårshjärna?

När puberteten smyger igång så börjar också Den Stora Omkopplingen i din hjärna. Mellan man är 11 och 27 (ja, vi vet - men det är faktiskt så länge!) så sker massor där inne. Oändliga mängder med snabba förändringar som ofta utlöser känslor och beteenden som känns svåra att kontrollera.

Senaste gången hjärnan gjorde något såhär spektakulärt och roligt var när du låg inne i livmodern och hade det skönt. Men nu händer det grejer igen. En snabb nedmontering av hjärnans kontaktpunkter, och arbetet med att hitta nya, gör att den förändras och att ens sätt att hantera olika situationer blir annorlunda. Lägg till en strid ström med mängder av pubertetshormoner så förstår du att allt plötsligt känns annorlunda.

De sista delarna som kopplas om för vuxen ålder är pannloberna - de styr impulser, hur du reagerar på vissa situationer och hur du organiserar ditt liv. Så om du känner att du just nu inte är bäst på att prioritera saker som behöver göras, eller märker att saker som sårade eller irriterade dig när de hände - nu känns som småsaker - så är det inte konstigt. Din hjärna byggs om i rasande takt och blir vuxen!

All denna hjärnspagetti som far runt i huvudet på jakt efter sina nya kontaktpunkter kan få dig att reagera på sätt du inte kan förklara. Vardagsgrejer som att inte hitta sina favoritjeans eller behöva vänta orimligt länge på ett sms - kan få dig att skrika frustrerat. Småsaker kan bli dramatiska och enorma, och din hjärna kan inte gå in och hjälpa till att lugna dig. Och det är helt ok! Bli inte arg på dig själv - du och din hjärna gör så gott ni kan - utan försök hitta saker som hjälper dig att bli lite lugnare. Kasta ett gosedjur i väggen, ta en promenad eller ring en kompis som lyssnar - bara för att du känner dig arg och har skrikit betyder det inte att det alltid kommer kännas såhär.

Livet är fullt av känslor - stora som små, härliga som jobbiga. Och allt däremellan. En del känslor är kanske första gången du upplever: pirret i magen när du tittar på den där personen som är så spännande. Eller kanske svettiga handflator över att du känner dig obekväm över något. Ångest är också en känsla som brukar poppa upp i puberteten. Det kan vara så att du vet varför du känner på ett visst sätt (kanske är det provet i skolan eller bråket med en kompis som får dig att må dåligt?!). Men ibland går det inte att hitta orsaken till en känsla. Den bara dyker upp, eller smyger sig på och blir kvar en stund. Kom ihåg att inga känslor är fel!

Det kan vara svårt att sätta fingret på vad man känner, men om du övar på att sätta ord på dina känslor så kan det bli lättare att hantera dom. Det kan vara sprudlande kärlek och himmelshög lycka över att vara i famnen på någon du tycker om. Men det kan också vara avgrundsdjup ilska över något din kompis gjort, som efter bråket byts ut till skuldkänslor över att du reagerat som du gjorde. Det är viktigt att inte döma sig själv för hårt!

Att se framåt och lära av sina misstag är bättre än att vara sur på sig själv, det går inte att göra saker ogjort och att älta kan göra att du känner dig ännu sämre. Säg förlåt (oj, vilket bra ord!) om du ångrar dig och gå sen vidare. Kom ihåg att även de mest förnuftiga säger saker dom inte menar eller gör klantiga grejer då och då. Det är mänskligt, och under puberteten rätt vanligt.

Ibland är man less, allt är fel och det är svårt att veta exakt varför det känns så. Du kanske drar dig undan och stänger in dig på rummet - men just det kanske kan gör att du känner dig ännu mer eländig och ensam. Istället för att stänga in sig i ensamheten - testa att acceptera att du är ledsen utan att du vet varför. Testa att prata med någon om att det är kämpigt. Du kan behöva dina föräldrar eller någon annan nära vän som bara kan lyssna och hjälpa dig göra känslan mer uthärdlig. Som kan ge en kram och stöd. Ofta är det lättare att vara ledsen med någon man tycker om än i sin ensamhet.

Om du känner dig nedstämd hela tiden, eller får akut ångest eller depression kan du behöva särskild hjälp under en tid. Som med allt som finns i ditt huvud (som påverkar alla delar av ditt liv) så kommer det krävas mod att berätta för någon hur du mår. Men du vågar!

Under puberteten så växer kroppen i otakt. Förändringar sker snabbt och man hänger inte med - det kan nästan kännas som att man gick och la sig som en person och vaknade som någon annan. En viktig grej som du kan tänka på varje gång du blir frustrerad över att din kropp inte är som du vill den ska vara - är att den gör så gott den kan. Den är perfekt på att vara just din kropp. Så ge den kärlek, tänk på den som din allra bästa vän och behandla den därefter.

http://www.telegraph.co.uk/news/health/children/11739219/Revealed-Inside-the-mind-of-a-teenager.html